Hoppa till innehåll

Hans berättelse

Den 31 augusti tog vi sats och drog norrut. Målet var i första hand att hälsa på en gammal kompis från Sigtuna som flyttat till Jämtarnas land.Det hela utvecklades till en odysse’ genom södra Jämtland, västra Härjedalen och norra dalarna under en två-veckors period. Första stoppet fick bli Mora där vi också hann med att besöka Zorn-museet med tillhörande gård.

Vi ankom till Gräftåvallen den 1 september där vi stannade sex dagar. Servicen gick inte att klaga på, helpension, egen stuga och guidning.Allt söder om Storsjön och lite norr om besöktes.Bydalen, Häckrenmagasinet (reglerar Indalsälvens vattenflöde), Mörsil, Vålådalen med Vålån, Höglekardalen och naturligtvis Oviksfjällen.Några vandringar i låg- och kalfjäll hann vi också med i Gräftåvallen och Oviksfjällen. Åre, Östresund med Frösön och Andersön fick också ett besök.

Den 7 september fortsatte vi resan mot Tännäs, där vi stannade i två nätter på STF:s anläggning.Vi valde att åka förbi Börtnan(känt för sin fina rökta fisk, röding och regnbåge) och Fäbodvägen samt Flatruet, Sveriges högst belägna allmänna väg. Som högst 975 möh och går mellan Ljungdalen och Funäsdalen. Grymt vackert och speciellt.Myskoxarna  ( i hägnet) besöktes och en lite kul och brant tur hann vi med i Tännäs. Fjällmuseet i Funäsdalen hann vi också besöka, en fin skildring av det slitsamma livet i obygden förr i tiden. God mat på Erik’s Kök & Bar fick avsluta dagarna i Tännäs/ Funäsdalen. Vi for vidare mot Grövelsjön där vi hyrde en stuga i Sågbäcken, där vi brukar ta en eller två vinterveckor i början på mars. Dock har vi aldrig varit där på sommarhalvåret.Fina vandringar från stugan och från fjällstationen en bit bort kunde vi njuta av. Lågfjällen V Barfredhogna och Ö Barfredhogna som låg närmast stugan lyste av höstfärger och var välbesökt av ren.Som avslutning hälsade vi på i Fulufjällets Nationalpark och Sveriges högsta vattenfall Njupeskär, 93 m fallhöjd.

Den 14 september drog vi hemåt, både stärkta och lite trötta. Sista veckans vandringar satt i benen men de fantastiska naturupplevelserna sitter fortfarande kvar. Det är bara att blunda och ta ett djupt andetag!

Hälsningar från Hans & Pia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.